Vems ansvar är det?

Det är samhällets fel....nej det är kommunens fel! Ja, vems fel är det? Jag skriver och funderar över vem som har ansvaret för våra barn och ungdomar? Föräldrarna har tydligen lyft sina händer och tvår dom nån annanstans där ingen ser dom....ganska många iallafall. Hörde idag att föräldrar på skolan tyckte att SKOLAN måste ta tag i eleverna som bråkar och ställer till bus på skolan. Jamen hallååååå, vem gör det hemma då? var det just det HEM OCH SKOLA gjorde förr i tiden? Det är ju himla enkelt att luta sej tillbaka i soffan och tycka att samhället inte tar sitt ansvar när ungdomsgårdar lägger ner på grund av att kommunerna inte har råd att hålla öppet. Detta kan bero på att mycket pengar har gått åt till att byta sönderslagna fönster efter en bråkig helg, ta bort grafitti från allmänna platser som kostar skjortan. Men då kommer det nån snyft historia i tidningen eller på tv....jag har haft en sån taskig och jobbig barndom så det är därför jag slår ihjäl och misshandlar folk. Jag slår sönder saker i samhället så jag inte slår ihjäl nån för jag har det så jobbigt ekonomiskt. Snälla nån! hur kommer det sej att människor som föddes i början på seklet inte slår ihjäl och misshandlar folk hela tiden? På den tiden då barnhem fanns, fattigvården och inget överflöd över huvudtaget! Där kan man säja att det var en taskig barndom! Vi har det FÖR bra nu så vi inte uppskattar det vi verkligen har. Det enda vi inte verkar ha är koll och ansvar för våra barn och ungdomar! Vi måste börja ställa krav och inte tycka synd om dom hela tiden! Visst finns det dom det ÄR synd om, men inte alla. Min morfar började jobba när han var 6 år...inget att eftersträva nu det tycker jag inte...men han har fortdfarande inte slagit ihjäl nån pga taskig barndom! Det är bättre pli på samhällets hundar än på många barn som skrotar runt och förstör för dom barn som lärt sej veta hut hemma! En hund som inte lyder tar man till brukshundsklubben och lär den vad som förväntas av den! Ghhaaa, nu har jag kräkts lite över sånt jag retar mej på....Dom ungdomar som jag tillrättavisat hejar alltid och är trevliga så inte mår dom dåligt av det...tvärtom! Så vuxna...ta tag i taktpinnen och våga vara vuxen det är våra barns liv det handlar om!