Nu har jag hittat det!

Det var några år sen nu, men nu har jag återfunnit det jag sökt....arslet! Hahaha
Efter att hängt ett tag så börjar det rycka upp sej lite...faktiskt! Jag blev inbjuden som "Hofors profil" (Gu bevars) att delta i en cykeltävling som sträcker sej över denna vecka. Det är hälsovecka i Hofors så ALLA ska röra sej lite extra nu! Efter den här veckan kommer många ligga som slakt och inte röra sej en meter på ett lååångt tag. Visst tänkte jag...cyklar gör jag ju mentalt varje dag så detta var ju inget nytt. Jag brukar ta två tramptag sen rullar jag till jobbet 200 meter bort! Om jag ska handla så tar jag tre tramptag från jobbet till butiken, ett extra för det lilla uppförsmotet till butiksdörren. Närheten har varit det bästa med den här byn ända tills nu. Jag insåg ju vid starten i Hofors "som jag hade cyklat till" (13 Km) att det var ett MYCKET ojämt fält! En pensionär som kan gnida på sadeln heeela dagarna, Två kommunala tjänstemän som för det mesta är ute och cyklar,varav en siktar på att cykla Europa runt 2012! En som jobbar ihop en Klassiker! Och en som bor lite längre bort från sitt jobb än jag! Och så jag då...en egen företagare som ska klippa...cykla på lunchen....klippa lite till....cykla en sväng när en kund kanske inte dyker upp....hämta 4 åringen på dagis...cykla runt på byns ALLA vägar med honom...Jag skrapade ihop 14 km idag! Tanken med det hela är att man ska välja bort bilen för en vecka, röra på sej och vara rädd om miljön...bra...visst! Det är bara det att om man ska bort till något från Torsåker så MÅSTE man ta bil eller buss. Dessutom ligger vi under ett hot på bymn att macken inte får någon mer bensinleverans...otroligt!Man ska åka minst 10 km för att tanka! Det är miljövänligt det! Men man kanske ska hämta bensinen med cykeln?
Nääää, vinna tävlingen är inte mitt mål men rumpan vet jag numer vart den sitter. Jag har iallafall fått ihop 55 Km sen i måndags och det är jag nöjd med än så länge!

Ända sen jag var liten så har jag facinerats av min mormors berättelser om hur det var när hon var liten. Hon fyller 88 år iår och försätter berätta om hur luffarna kom till deras hem och hur det gick till i hemmet och i skolan. Hur morfar cyklade från Hofors efter sitt skift på Stålverket till Ullfors i Uppland där han kom lagom till morgonmjölkningen...på grusvägar! För att mormor inte trivdes i Hofors...Hon berättar om att hon åkte på en sittupp av sin pappa när hon tog det största äpplet i en skål hos en familj som bjöd på julmiddag. När hon provade vatten toalett för första gången 1929. Eller när de klädde ut sej till " Knuts Massu" 20 dag Knut idag...hon var purken på en dryg dräng i byn och såg en likadan lampa på en cykel som han hade. Utklädd till karl kastade mormor sej på honom och spöade upp honom i diket. Senare kom det fram att det var byns länsman som åkt på en holmgång!
Det här är en bråkdel av hennes berättelser och dom är hur många som helst...
När jag var liten och vidare upp i åren så har jag funderat på vad jag ska berätta för mina barn och eventuella barnbarn. Av nån anledning så har jag trott att tiden stått still under min tid på jorden.
Nu vet jag bättre...jag har massor att berätta till kommande generationer. Jag ska berätta om när TV n var svartvit och det bara fanns en kanal, när hela familjen satt som klistrad till Hylands Hörna, när jag såg den första månlandningen 1969, hur jag ensam fick gå på allsångskväll på Folkan 5 år gammal. Eller när det fanns mellanöl och Zingo choklad dricka, 2 öres kola, om torghandeln i Hofors, när Zigenarfamiljer bodde i skogen intill OK med sina lösgående höns. Eller när man kollade under tältduken på frikyrkotälten som kom varje sommar. Jag ska målande berätta om den goda skolmaten...kalops, pölsa, stuvad vitkål, bruna bönor, lapskojs, persiljejärpar..ja för oss vanlig husmanskost som inte finns i skolans värld längre. Eller hur jag gick och lussade varje lucia och väckte mormor och morfars grannar som yrvakna och rufiga öppnade dörren för att tårögda säja att det var fint...dom var nog mest glada åt att man gick! Sen när det var påsk kom man farande som påskkärring...Jag ska berätta om min första capriciosa 1976 i Stockholm på en ungdomskörresa. Om alla kliande yllekläder som mamma och mormor sydde, inte undra på att man höll sej varm!
Jaaa, minnena kommer fler och fler så jag måste nog sluta och spara mina bilder till efterkommande. Jag kan bara konstatera att historierna aldrig slutar bara för att det blivit 2000 talet...Jag kommer att berätta att förr i tiden umgicks man utan att behöva boka tid flera veckor före, det fanns inga bloggar inget Internet!

Uppäggning!

...nu är det ju så det här med att leva i nuet att jag blir bryskt uppväckt att det är påsk! NU? Redan? Det har ju just varit jul! Jaha då var det dags för mat igen då...för hur många? Ungdomarna har väl varken tid eller lust ( dottern kan inte rent fysiskt) eller kan för man inte har nån bil. Jag gillar att bjuda på mat och fixa och dona det är bara det att jag är dålig på att planera...i närmare eftertanke så är det kanske så det är att leva i nuet!? Men jag ser ju på den äldre delen av släkten att det är stort focus på mat och boka in ordentligt hela tiden. Så jag står i ett vägskäl tror jag ...antingen fortsätter jag att leva i...just ja, det är påsk! Eller så planerar jag in till hela släkten hur och när vi ska dinera i helgerna. Men jag kan ju tycka att det är skönt och framförallt gott att komma till andra och bli bjuden och bortskämd med mat så dom dörrarna måste ju vara öppna. Att komma till svärmor och få Porterstek med god gräddsås och en smaskig efterrätt är himmelskt. Det viktigaste just nu är att påskharen ska fixa äggen till påsk afton och då gäller det att planera ordentligt, för gu nåde påskharen om han glömmer LillaO! han brukar ha en liten säck som han kollekterar äggen i trädgården tidigt på påskafton. Han har en teckning som han kryssar dagarna som går så han INTE missar dagen D. Så skitsamma med maten, huvudsaken lugnet får bestå i och med att påskharen kommer! Glad Påsk!

Leva nu!

Vi människor är bra på såååå mycket...utom en sak...att leva just nu! Det är lika med undertecknad, jag brukar mitt i nån städning titta ut och konstatera att man skulle ha varit ute i solen och njuta istället! Eller när man pratar med kunder att ...till sommarn dååå ska jag...eller till hösten dååå ska jag...banta det ska jag sätta fart med på måndag! Varför inte NU? Är det att man måste ha en mental förberedning för allt, så man inte kommer till skott med det man ska göra.
Jag kom på när jag såg den stigande temperaturen igår...16 gr. varmt! Om det hade varit en sommar dag så hade man tyckt att det var kallt, men shortsen hade suttit på. Varför klär man sej bara efter almanackan och inte efter vädret? Blir inte mänskligheten klokare? Jag ska mentalt känna in mer...om jag känner för glass nu så äter jag glass nu....vill jag äta sill nu så väntar jag inte till midsommarafton...om jag vill fixa på vinden så väntar jag inte till en regning dag....Som de flesta andra barnföräldrar så går det förrunt och man ska hinna så mycket som möjligt när tillfälle ges. Själv måste jag bli bättre på att njuta och bara vara!

Ris eller ros!

Har kollat runt lite på " Dagens Ros" i dagstidningen...märkligt egentligen att man sätter in rosor och ris angående saker som iallafall jag tycker är självklara saker! Tex.- Tack för att du brydde dej när jag ramlade på gatan...-Tack för att du i butiken var så trevlig när jag skulle handla...- Tack för att du som var buss chaufför i Gävle kl. 13.45 var så snäll och trevlig och inte åkte innan jag satte mej ner...
Eller...- Stort ris till er som inte tar upp hundskiten....- Ris till er som slänger skräp överallt, jag betalar också skatt!....- Ris till dej som kom in och stal mina besparingar....
Men snälla nån, är inte det här fundamentala självklarheter som ALLA ska ha lärt sej från barnsben?
Man ska ta reda på hundskit, man får inte stjäla, man ska hålla upp dörren till den som kommer bakom, man ska säja hej...självklara saker för mej men uppenbarligen inte för alla...
Jag tycker att vi ska bli bättre på att säja det vi tycker till varandra särskilt rosor, direkt på plats...det är ju inte säkert att den man vill ge en ros har tidning eller ens bor i området....