Ända sen jag var liten så har jag facinerats av min mormors berättelser om hur det var när hon var liten. Hon fyller 88 år iår och försätter berätta om hur luffarna kom till deras hem och hur det gick till i hemmet och i skolan. Hur morfar cyklade från Hofors efter sitt skift på Stålverket till Ullfors i Uppland där han kom lagom till morgonmjölkningen...på grusvägar! För att mormor inte trivdes i Hofors...Hon berättar om att hon åkte på en sittupp av sin pappa när hon tog det största äpplet i en skål hos en familj som bjöd på julmiddag. När hon provade vatten toalett för första gången 1929. Eller när de klädde ut sej till " Knuts Massu" 20 dag Knut idag...hon var purken på en dryg dräng i byn och såg en likadan lampa på en cykel som han hade. Utklädd till karl kastade mormor sej på honom och spöade upp honom i diket. Senare kom det fram att det var byns länsman som åkt på en holmgång!
Det här är en bråkdel av hennes berättelser och dom är hur många som helst...
När jag var liten och vidare upp i åren så har jag funderat på vad jag ska berätta för mina barn och eventuella barnbarn. Av nån anledning så har jag trott att tiden stått still under min tid på jorden.
Nu vet jag bättre...jag har massor att berätta till kommande generationer. Jag ska berätta om när TV n var svartvit och det bara fanns en kanal, när hela familjen satt som klistrad till Hylands Hörna, när jag såg den första månlandningen 1969, hur jag ensam fick gå på allsångskväll på Folkan 5 år gammal. Eller när det fanns mellanöl och Zingo choklad dricka, 2 öres kola, om torghandeln i Hofors, när Zigenarfamiljer bodde i skogen intill OK med sina lösgående höns. Eller när man kollade under tältduken på frikyrkotälten som kom varje sommar. Jag ska målande berätta om den goda skolmaten...kalops, pölsa, stuvad vitkål, bruna bönor, lapskojs, persiljejärpar..ja för oss vanlig husmanskost som inte finns i skolans värld längre. Eller hur jag gick och lussade varje lucia och väckte mormor och morfars grannar som yrvakna och rufiga öppnade dörren för att tårögda säja att det var fint...dom var nog mest glada åt att man gick! Sen när det var påsk kom man farande som påskkärring...Jag ska berätta om min första capriciosa 1976 i Stockholm på en ungdomskörresa. Om alla kliande yllekläder som mamma och mormor sydde, inte undra på att man höll sej varm!
Jaaa, minnena kommer fler och fler så jag måste nog sluta och spara mina bilder till efterkommande. Jag kan bara konstatera att historierna aldrig slutar bara för att det blivit 2000 talet...Jag kommer att berätta att förr i tiden umgicks man utan att behöva boka tid flera veckor före, det fanns inga bloggar inget Internet!