Ett bra liv!

Jaaag vill tacka liiiivet...som gett mej såååå mycket!... Så sjöng Arja Saionmaa för en herrans massa år sen, men jag har kommit dithän att jag håller med henne.
Livet blir ju mycket vad man gör det till och jag har haft en himla tur rakt igenom tycker jag.
Nu har jag ju hälften av livet kvar och fortsätter det så här så vet jag inte vart det ska ta vägen med mej. För det första så valda jag rätt föräldrar...dom har låtit mej hållas och utvecklas som jag vill. Dom jobbade jämt med jobb eller hus och som den stenbock jag är så har jag trivts i mitt eget sällskap med att pyssla med det jag tycker är kul. Lite Bullerbyn stuk faktiskt...du vet på filmerna när focus är på barnen och man bara ser benen på de vuxna. Sen har jag världens bästa mormor och morfar som haft mej i baksätet genom Sveriges rike runt, vi har bott i stugbyar och sett lappkåtor från in och ut sidan. Det tog 40 år innan jag kom på vad som triggat igång mej i olika projekt...mormor! Jag berättade det för henne och hon blev så glad...-Tack vare att du är så pessimistisk sa jag...hon blev inte lika glad. - Pia, det kommer aldrig att gå, du kan inte det där...kunde hon säja. Vaddå skulle inte jag klara den utmaningen?, Tänkte jag varje gång. För mej var det jättebra! Trodde att jag skulle tappa lite fart när jag kommit på vad som drivit mej till olika utmaningar, men det finns alltid såna som säjer...ska du verkligen satsa på det där? Vågar du?
DÅ går jag igång..barnsligt kanske men hellre det än att inte göra roliga saker.
Första gången jag skulle sätta upp revy i Torsåker så frågade en annan teatermakare...- Men tänk om det inte går runt då! Det fanns inte i min värld...så jag frågade honom om han tänkte så när han satte upp stycken, då blev det tyst.
Det som driver mej nu vad det gäller revyn är att så många kommer och tittar, skrattar och längtar till nästa höst så dom får skratta igen. Jättekul! Men jag hoppas att dom inte behöver vänta såååå länge på att få ett skratt. Det finns så mycket dråpligt i vardagen...Jag gick en runda en kväll, efter en bro på en mindre väg har någon rolig människa flyttat en skylt som suttit mitt i byn men verksamheten har upphört...så mitt på vischan står en pil till ..... FOLKTANDVÅRDEN ...det är humor! Eller i Hofors där man har rivit en butik intill rondellen...jag kom förbi när huset var kraschat till stor del, grävskopan vilade och ett enda fönster återstod intill den föredetta entrén...EXTRA PRISER I HELA BUTIKEN....Det är humor överallt bara man kollar läget lite. Men det är lite märkligt om man en tid har haft lite för lite sömn pga av vaket barn på nätter eller så...och sen när man börjar känna att livsandarna blåser liv i en igen får man höra...- Men Pia vad trött du ser ut! Faaan, precis när man känner sej ovanligt pigg! Det är ju lite synd att vi människor säjer saker som vi egentligen inte menar...jo det kanske vi gör men vi tänker kanske inte alltid på vad vi säjer...Hur brukar det låta? - Hej! Hur är läget? Är det bra? Så säjer vi i flyktiga möten varje dag...och för det mesta är det ju bra eller mindre dåligt. Så ibland händer det att nån stannar och säjer att ...-nääää, det är bara skit allting! Ibland har vi tid att stanna upp men ooops inte NU...varför kan du inte må bra nu för när jag har såååå bråttom? Det säjer man ju inte, så nästa gång personen i fråga kommer så frågar man kanske inte hur det är! Knepigt...Om någom frågar mej så är det oftast allra oftast bra...det är livet...men om det inte är så bra så brukar jag säja att det blir bättre inom kort. Efter varje uppförsbacke kommer en nerförsbacke...ett familjeordspråk! Om man bara har en räkmacka varje dag så kan man ju inte förstå andra heller! Jag jobbar som frisör och det är världens härligaste yrke...från vaggan till graven får man följa människors liv i med och motgång, dop, bröllop, födelsedagar, sjukdomar, skilsmässor, barnfödslar, död, kärlek och hat. Glädje och sorg helt enkelt, men hur sorgligt det än är så är det alltid nära till skratt på mitt jobb, de flesta får ett skratt innan dom går hem, även om det är helt åt pepparn....det är min bästa lön och det tackar jag för!

Vems ansvar är det?

Det är samhällets fel....nej det är kommunens fel! Ja, vems fel är det? Jag skriver och funderar över vem som har ansvaret för våra barn och ungdomar? Föräldrarna har tydligen lyft sina händer och tvår dom nån annanstans där ingen ser dom....ganska många iallafall. Hörde idag att föräldrar på skolan tyckte att SKOLAN måste ta tag i eleverna som bråkar och ställer till bus på skolan. Jamen hallååååå, vem gör det hemma då? var det just det HEM OCH SKOLA gjorde förr i tiden? Det är ju himla enkelt att luta sej tillbaka i soffan och tycka att samhället inte tar sitt ansvar när ungdomsgårdar lägger ner på grund av att kommunerna inte har råd att hålla öppet. Detta kan bero på att mycket pengar har gått åt till att byta sönderslagna fönster efter en bråkig helg, ta bort grafitti från allmänna platser som kostar skjortan. Men då kommer det nån snyft historia i tidningen eller på tv....jag har haft en sån taskig och jobbig barndom så det är därför jag slår ihjäl och misshandlar folk. Jag slår sönder saker i samhället så jag inte slår ihjäl nån för jag har det så jobbigt ekonomiskt. Snälla nån! hur kommer det sej att människor som föddes i början på seklet inte slår ihjäl och misshandlar folk hela tiden? På den tiden då barnhem fanns, fattigvården och inget överflöd över huvudtaget! Där kan man säja att det var en taskig barndom! Vi har det FÖR bra nu så vi inte uppskattar det vi verkligen har. Det enda vi inte verkar ha är koll och ansvar för våra barn och ungdomar! Vi måste börja ställa krav och inte tycka synd om dom hela tiden! Visst finns det dom det ÄR synd om, men inte alla. Min morfar började jobba när han var 6 år...inget att eftersträva nu det tycker jag inte...men han har fortdfarande inte slagit ihjäl nån pga taskig barndom! Det är bättre pli på samhällets hundar än på många barn som skrotar runt och förstör för dom barn som lärt sej veta hut hemma! En hund som inte lyder tar man till brukshundsklubben och lär den vad som förväntas av den! Ghhaaa, nu har jag kräkts lite över sånt jag retar mej på....Dom ungdomar som jag tillrättavisat hejar alltid och är trevliga så inte mår dom dåligt av det...tvärtom! Så vuxna...ta tag i taktpinnen och våga vara vuxen det är våra barns liv det handlar om!

Vad är sommar?

Sol - gräsmatta med mossa - skimrande skalbackar - stickiga myggor - doftande blommor - Canada gåsskit - Ilagda bryggor - cabade bilar - enerverande mopeder - tysta segelflygplan - smultron på strån - smält smör - grilldoft - surrande bin - jeans shorts - grön vass - solskyddsfaktor - sand i skormna - tjärdoft - glass - smält asfalt - mås skrin - en kall öl - solsveda - ljuset = SOMMAR

Hofors bon i ett nötskal!

Två uuuur Hoforsare står och hänger på Bruket en vanlig torsdag ( Man måste läsa på Hoforsmål!)

Berra: Määäään guuuuu vaaa tröööökit!
Kurre: Aaaaaaa, dä finns aldri nå å göööra....
B: Näääää, dä ä komuuuuns fel!
K: Aaaaaa.....såg dö att hyresgästföreningen ska ha 50 årsfest på Folkan?
B: Aaaaaa, män kan dä bli nå lä? Vet man väl hu dä bliir...
K: Vet int ja....150 spänn kosta lä!
B: Får man jö en stuuuupsäker fylla för!
K: Män dä KAN jö bli kul!
B: Som å köpa grisen i säcken...tro mäj!
K: Män...trerätters, underhållning å trubadur...150 spänn!
B: Ääääää, vet int ja, ska du gå?
K: Tror dä...ska hänga mä morsan...hon bjuder!

Ett par dagar efter festen

B: Hejdaaaa, valu på fetsen i lördas?
K: Aaaaaa, kom hem vi elva...
B: Vale bra?
K: Skiiitbra vale, dö skulle vare määä!
B: Äle säääkert? Faaaan! Man skulle ha gått da?
K: Skiiitbra, valä!
B: Aaaaa, nästa jubileum SKA ja gå!...men bara om du hänger mä!
K: Okej, dä blir om 50 år dä la!

Våga och vinn!

...sitter och kollar in Talang 2009 på TV4...en sån vilja det finns hos många att bli en stjärna och så många som ÄR stjärnor utan att veta om det! Det är ju osvenskat att säja att man vill och kan bli nåt...men i och med dessa program så börjar det bli legitimt att öppet vilja och våga att testa sin begåvning. Läste morgon bladets sportsidor och reflekterade över sexan i fotbollsseriens drömmar och tankar om hur man vill att serien ska sluta. Läste om det ena laget efter det andra ...vi vill hålla oss kvar...satsar på att komma i mitten... inte åka ur...ja, det var några av drömmarna tänkte jag! Jippi en sån inspiration inför en hel säsong. Det är väl för att man inte ska bli FÖR besviken när det inte rullar in så många bollar i mål. Men sen ser jag ett lag...Latinos...vi satsar på att ligga i toppen! Vad skulle hända om sk. helsvenska Torsåker skulle kaxa upp sej och säja att vi ska vinna iår? Får grabbarna och tjejerna bättre hålling? Får spelarna försvara sitt uttalade gentemot byborna? Vem tror ni att ni är? En golf spelare brukar visuallisera sitt utslag och hela spel...varför kan inte ett lag i sexan göra det? Tänk om man skulle våga satsa på att tro på sej själv för en gång skull! Tänk om fler kunde vara som Zlatan...pondus och vilja...det skulle behövas lite överallt tycker jag....

Skitrena bakterier!

Har du tänkt på hur det är nuförtiden...jag menar med städning och sånt...i butikerna finns en uppsjö med rengöringsmedel som iallafall LUKTAR gott. På alla TV kanaler finns det manliga röster eller superhemmamammatrevligafräschakvinnor som beskriver hur enkelt det går att göra rent! Vad är det för fel på såpa och ättika? Sunt förnuft! Vart har det tagit vägen? Hur har mänskligheten kunna överleva i lort och elände och utan dammsugare med joniska luftpartiklar?
Resultatet är att vi människor har fler och fler otroliga sjukdomar och allergier som man aldrig skådat förr i tiden. För att råda bot på detta elände så har matindustrin tagit tag i saken och kör i oss att vi ska DRICKA aktiva bakterier för att magen behöver bakterier...( som förmodligen antibiotika har slagit ut!) De senaste rönen är här i sverige att om man äter för mycket frukt så ökar man risken för magfetma! Ja, om man äter 25-30 frukter om dagen ja...men då hör man ju inte till det mänskliga släktet längre!
Jag har sagt till mina barn att man kan äta allt...med måtta...chips visst ...men inte jämt...gurka jaaaa men inte bara. Själv försöker jag...försöker leva lite som en ständigt gravid...om jag blir sugen på nåt så äter jag det för jag tror att min kropp behöver det för återställa balansen i kroppen. Barn lever ju så...dom äter när dom är hungriga och låter bli när dom är mätta...så klokt. Vi vuxna inkl. mej själv äter efter klockan för det är ju lunch då! Klart man måste men det är kankse inte så smart alla dagar. Jag har en ostperiod nu så jag behöver nog kalcium eftersom jag inte dricker mjölk...tyvärr så innehåller ostkrokar oxå ost! Men detta sker bara en gång om året...Apropå mjölk förresten...alla förpackningar nuförtiden har man satt en liten plast skruvkork på, och det är ju smart om man ska åka på semester och så men miljömässigt då?
För att inte tala om alla retliga förpackningar som nån jävel har skriv dit..." Riv här"...på. När funkade det senast? Jag fick lära mej efter 46 år av min dotter att på kortändarna på gladpacken finns två små snuttar som man ska plutta in så att inte själva rullen åker ut när man tar plast! Otroligt! Förbannade förpackningar säjer jag. Kan man inte ha cornflakes och mysli och det mesta i lösvikt? Man kan ju ha smågodis i lösvikt! Folk sitter och kör upp bensin för att köra till alla återvinnings stationer. Plaster, kartong, tidningar allt för sej och det är ju bra tycker jag..men hemma på gatan...där har vi en brun tunna för kompostering och en grön för brännbart.
Fint, bra men för min del hade det varit bättre att få en för plaster i första hand...det kan ju inte vara farligt att elda upp kaffesump! Jag blir så TRÖTT!

Nu har jag hittat det!

Det var några år sen nu, men nu har jag återfunnit det jag sökt....arslet! Hahaha
Efter att hängt ett tag så börjar det rycka upp sej lite...faktiskt! Jag blev inbjuden som "Hofors profil" (Gu bevars) att delta i en cykeltävling som sträcker sej över denna vecka. Det är hälsovecka i Hofors så ALLA ska röra sej lite extra nu! Efter den här veckan kommer många ligga som slakt och inte röra sej en meter på ett lååångt tag. Visst tänkte jag...cyklar gör jag ju mentalt varje dag så detta var ju inget nytt. Jag brukar ta två tramptag sen rullar jag till jobbet 200 meter bort! Om jag ska handla så tar jag tre tramptag från jobbet till butiken, ett extra för det lilla uppförsmotet till butiksdörren. Närheten har varit det bästa med den här byn ända tills nu. Jag insåg ju vid starten i Hofors "som jag hade cyklat till" (13 Km) att det var ett MYCKET ojämt fält! En pensionär som kan gnida på sadeln heeela dagarna, Två kommunala tjänstemän som för det mesta är ute och cyklar,varav en siktar på att cykla Europa runt 2012! En som jobbar ihop en Klassiker! Och en som bor lite längre bort från sitt jobb än jag! Och så jag då...en egen företagare som ska klippa...cykla på lunchen....klippa lite till....cykla en sväng när en kund kanske inte dyker upp....hämta 4 åringen på dagis...cykla runt på byns ALLA vägar med honom...Jag skrapade ihop 14 km idag! Tanken med det hela är att man ska välja bort bilen för en vecka, röra på sej och vara rädd om miljön...bra...visst! Det är bara det att om man ska bort till något från Torsåker så MÅSTE man ta bil eller buss. Dessutom ligger vi under ett hot på bymn att macken inte får någon mer bensinleverans...otroligt!Man ska åka minst 10 km för att tanka! Det är miljövänligt det! Men man kanske ska hämta bensinen med cykeln?
Nääää, vinna tävlingen är inte mitt mål men rumpan vet jag numer vart den sitter. Jag har iallafall fått ihop 55 Km sen i måndags och det är jag nöjd med än så länge!

Ända sen jag var liten så har jag facinerats av min mormors berättelser om hur det var när hon var liten. Hon fyller 88 år iår och försätter berätta om hur luffarna kom till deras hem och hur det gick till i hemmet och i skolan. Hur morfar cyklade från Hofors efter sitt skift på Stålverket till Ullfors i Uppland där han kom lagom till morgonmjölkningen...på grusvägar! För att mormor inte trivdes i Hofors...Hon berättar om att hon åkte på en sittupp av sin pappa när hon tog det största äpplet i en skål hos en familj som bjöd på julmiddag. När hon provade vatten toalett för första gången 1929. Eller när de klädde ut sej till " Knuts Massu" 20 dag Knut idag...hon var purken på en dryg dräng i byn och såg en likadan lampa på en cykel som han hade. Utklädd till karl kastade mormor sej på honom och spöade upp honom i diket. Senare kom det fram att det var byns länsman som åkt på en holmgång!
Det här är en bråkdel av hennes berättelser och dom är hur många som helst...
När jag var liten och vidare upp i åren så har jag funderat på vad jag ska berätta för mina barn och eventuella barnbarn. Av nån anledning så har jag trott att tiden stått still under min tid på jorden.
Nu vet jag bättre...jag har massor att berätta till kommande generationer. Jag ska berätta om när TV n var svartvit och det bara fanns en kanal, när hela familjen satt som klistrad till Hylands Hörna, när jag såg den första månlandningen 1969, hur jag ensam fick gå på allsångskväll på Folkan 5 år gammal. Eller när det fanns mellanöl och Zingo choklad dricka, 2 öres kola, om torghandeln i Hofors, när Zigenarfamiljer bodde i skogen intill OK med sina lösgående höns. Eller när man kollade under tältduken på frikyrkotälten som kom varje sommar. Jag ska målande berätta om den goda skolmaten...kalops, pölsa, stuvad vitkål, bruna bönor, lapskojs, persiljejärpar..ja för oss vanlig husmanskost som inte finns i skolans värld längre. Eller hur jag gick och lussade varje lucia och väckte mormor och morfars grannar som yrvakna och rufiga öppnade dörren för att tårögda säja att det var fint...dom var nog mest glada åt att man gick! Sen när det var påsk kom man farande som påskkärring...Jag ska berätta om min första capriciosa 1976 i Stockholm på en ungdomskörresa. Om alla kliande yllekläder som mamma och mormor sydde, inte undra på att man höll sej varm!
Jaaa, minnena kommer fler och fler så jag måste nog sluta och spara mina bilder till efterkommande. Jag kan bara konstatera att historierna aldrig slutar bara för att det blivit 2000 talet...Jag kommer att berätta att förr i tiden umgicks man utan att behöva boka tid flera veckor före, det fanns inga bloggar inget Internet!

Uppäggning!

...nu är det ju så det här med att leva i nuet att jag blir bryskt uppväckt att det är påsk! NU? Redan? Det har ju just varit jul! Jaha då var det dags för mat igen då...för hur många? Ungdomarna har väl varken tid eller lust ( dottern kan inte rent fysiskt) eller kan för man inte har nån bil. Jag gillar att bjuda på mat och fixa och dona det är bara det att jag är dålig på att planera...i närmare eftertanke så är det kanske så det är att leva i nuet!? Men jag ser ju på den äldre delen av släkten att det är stort focus på mat och boka in ordentligt hela tiden. Så jag står i ett vägskäl tror jag ...antingen fortsätter jag att leva i...just ja, det är påsk! Eller så planerar jag in till hela släkten hur och när vi ska dinera i helgerna. Men jag kan ju tycka att det är skönt och framförallt gott att komma till andra och bli bjuden och bortskämd med mat så dom dörrarna måste ju vara öppna. Att komma till svärmor och få Porterstek med god gräddsås och en smaskig efterrätt är himmelskt. Det viktigaste just nu är att påskharen ska fixa äggen till påsk afton och då gäller det att planera ordentligt, för gu nåde påskharen om han glömmer LillaO! han brukar ha en liten säck som han kollekterar äggen i trädgården tidigt på påskafton. Han har en teckning som han kryssar dagarna som går så han INTE missar dagen D. Så skitsamma med maten, huvudsaken lugnet får bestå i och med att påskharen kommer! Glad Påsk!

Leva nu!

Vi människor är bra på såååå mycket...utom en sak...att leva just nu! Det är lika med undertecknad, jag brukar mitt i nån städning titta ut och konstatera att man skulle ha varit ute i solen och njuta istället! Eller när man pratar med kunder att ...till sommarn dååå ska jag...eller till hösten dååå ska jag...banta det ska jag sätta fart med på måndag! Varför inte NU? Är det att man måste ha en mental förberedning för allt, så man inte kommer till skott med det man ska göra.
Jag kom på när jag såg den stigande temperaturen igår...16 gr. varmt! Om det hade varit en sommar dag så hade man tyckt att det var kallt, men shortsen hade suttit på. Varför klär man sej bara efter almanackan och inte efter vädret? Blir inte mänskligheten klokare? Jag ska mentalt känna in mer...om jag känner för glass nu så äter jag glass nu....vill jag äta sill nu så väntar jag inte till midsommarafton...om jag vill fixa på vinden så väntar jag inte till en regning dag....Som de flesta andra barnföräldrar så går det förrunt och man ska hinna så mycket som möjligt när tillfälle ges. Själv måste jag bli bättre på att njuta och bara vara!

Ris eller ros!

Har kollat runt lite på " Dagens Ros" i dagstidningen...märkligt egentligen att man sätter in rosor och ris angående saker som iallafall jag tycker är självklara saker! Tex.- Tack för att du brydde dej när jag ramlade på gatan...-Tack för att du i butiken var så trevlig när jag skulle handla...- Tack för att du som var buss chaufför i Gävle kl. 13.45 var så snäll och trevlig och inte åkte innan jag satte mej ner...
Eller...- Stort ris till er som inte tar upp hundskiten....- Ris till er som slänger skräp överallt, jag betalar också skatt!....- Ris till dej som kom in och stal mina besparingar....
Men snälla nån, är inte det här fundamentala självklarheter som ALLA ska ha lärt sej från barnsben?
Man ska ta reda på hundskit, man får inte stjäla, man ska hålla upp dörren till den som kommer bakom, man ska säja hej...självklara saker för mej men uppenbarligen inte för alla...
Jag tycker att vi ska bli bättre på att säja det vi tycker till varandra särskilt rosor, direkt på plats...det är ju inte säkert att den man vill ge en ros har tidning eller ens bor i området....

Visst sker under!!!! Tack och lov!

Under händer varje dag små och stora och det gör livet spännande...Min livsinställning är att när vi dör så går vi vidare med vår energi...vi finns kvar fast inte fysiskt! Konstigt och knäppt säjer en del, ok säjer andra, bevisa det ropar många...behövs inte säjer jag. Jag kan inte se elen i sladden eller luften jag andas men ändå finns det! För 15 år sen hade man inte dryfta såna tankar men nu är tiden mogen, Nu är det fler och fler som vänder sej till sk. häxor eller healers eller vad du vill...
själv är jag väl båda delarna.:) Fler och fler av mina kunder kommer till salongen och har någon anförvant eller någon annan själ med sej som behöver hjälp vidare eller vill meddela sej på ett eller annat sett.Då gäller det för mej att inte hoppa på vedebörande och berätta det utan att veta hur inställningen är kring detta. Och i de allra flesta fall så har det varit helt riktiga reflektioner och iaktagelser från min sida. Jag ser hur dessa själar ser ut, hur de känner sej, vad de vill ha sagt osv.

Ett extremt fall var en kunds mor som varit psykiskt sjuk i 35 år och min kund var rädd att hon skulle bli lika då modern hade blivit dement. Då uppenbarade sej kundens morfar som talade om att han hade "tystat" modern från den dagen han dog för 35 år sedan! Han beskrev hur det hade varit han och hon...dottern... och hon skulle inte föra deras historia vidare. Nu behövde han inte tysta henne längre för han trodde ingen skulle tro henne iallafall. Senare på kvällen fick han hjälp över till ljuset efter många om och men. Min kund mådde som fisken och berättade för modern att NU var han borta...hon var i det stora helt borta...men då satte hon sej upp och sa..-Då har han väl gett sej på nån annan då! Efter det säckade hon ihop som en trasa för att veckorna och månaderna efter komma tillbaka till sitt jag. Hon började sminka sej bry sej om andra omkring sej. Otroligt!
Tack och lov händer inte det så ofta...men säkert oftare än man tror. ..Man kan tycka mycket omkring detta ämne och min uppgift i det hela är inte att övertyga utan berätta att vi är fler och fler som kan hjälpa till på många plan. För energier finns inga gränser, jag har healat människor på långa avstånd och sånt kan man kanske inte förklara hur det går till...men å andra sidan kan inte jag begripa hur man kan prata i en telefon eller dator utan sladd!!!!

STORT!

Jaha, nu har jag funderat igen....sen evolutionen så tenderar allt bli större och större. Om man går på museér så kan man se skelett av människor från förr i tiden...så små dom var! Sängarna var ju oxå kortare då, alltså husen likaså. Man tog inte lika stor plats! Mat förråden fanns i stian, ladugårde, skogen och i silltunnan. Man hade kommoden, utdrags sängen, kökssoffan, klaff bordet.

Nuförtiden ska man ha så mycket av allt...kolla på inredningsprogram! Fem blomvaser av samma sort, tre tavlor med samma motiv ( ifall man missar den första? Fem TV apparater, fyra bilar, lika många garage som inrymmer allt som vi inte får plats med inne i huset...absolut inga bilar!

Allt blir ju inte större om man tror det...mobiltelefonerna blir mindre och mindre och innehåller mer och mer. Trots att avståndet mellan öron och mun inte blivit påtagligt mindre. Respekten för andra människor är i det stora hela avskaffat och blivit minimalt. Öronen på dom flesta har krymt ihop och skrumpnat på en del...man hör inte på andra människor längre. Och träffas har vi slutat med! Tiden har ju oxå krymt!
Nu för tiden är ju ALLT gigantiskt stort...muskler, hus, bröst, muffins, bullar, pizzor, vägar, bilar, kylskåp, garage, barngrupper, kroppar m.m
Det mesta vi stoppar i truten har iallafall blivit större och större...det kan bero på två olika saker....antingen har vi blivit större i käften eller så gapar vi efter mycket och att vi i dessa dagar håller på att mista hela stycket...

Inne eller ute?

Jag har funderat en hel del som vanligt...när passar man som medmänniska in? På fester till exempel...om man är känd för dricka för mycket under en middag och balla ur så är det inte SÅ bekvämt för värdparet. Om man däremot inte dricker alls så kommer man ju till dilemmat...vad ska vi bjuda DOM på att dricka? Förresten! Vi bjuder DOM så kan ju DOM köra när vi ska vidare på kvällen, då slipper vi ta taxi! Undrar om DOM kan släppa loss vid karaoke maskinen när DOM är nyktra? Oj då, nu kommer ju DOM att minnas allt som vi andra pratat om! Jaaa...problem kan man skapa av allt som finns. Om en familj dessutom har ett barn som är tex. allergisk så kommer rädslor av andra slag upp....-Nja, du får inte leka med honom...han är super allergisk! Eller vi kan inte bjuda den familjen på mat för du vet dom har en allergisk son!
Eller någon annan familj har en medlem som har diabetes...jobbigt! Hur gör man? Kan man umgås med en familj som har ( som man tycker) hinder...bemödar man sej att ta reda på hur det funkar? Utanförskap kan ha många olika ansikten i vår vardag...utan jobb, för mycket sprit intag, för pratig, för tyst, allergier, småbarn som lägger sej tidigt, för LITE sprit intag, singlar! Jättejobbigt att ha en singel i sin bekantskaps krets! En singelbrud hoppar på ALLA gifta karlar, henne kan man inte bjuda hem! Eller HONOM kan vi bjuda hem för han är ju ensam! Det är ju som brukligt kvinnan i familjen som brukar stå för inbjudan och bjuder ju sällan in en singel tjej!
Ja, det kan te sej på många olika sätt och vis. Men jag tror att vi är många som kan tänka lite på vår omvärd på hur Vi är och gör...

Plugga in!

Tänk att man KAN återuppväcka i det närmaste döda! Varje gång vår lille son har feber så händer detta fenomen...från att vara en trasa som fullkomligen kokar av feber, yrar och ser monster...till att sprudla av liv och lust, till och med matlust! En liten, liten tablett i rumpenstumpen gör susen! Ipren... tack gode gud för denna lilla tingest som uträttar underverk varje gång febern smyger in i huset.
Med närmare eftertanke så skulle man vilja stoppa in en likadan på somliga man möter lite då och då...utan feber! Såna som aldrig ser den minsta lilla ljusning what so ever någonsin! Visst kan livet vara nattsvart och det ska det nog vara ibland oxå för att man ska se ljuset emellanåt.
Men bitter- sura människor skulle behöva en Ipren...om nu en sån kan hjälpa mot avundsjuka och andra mänskliga åkommor. Ju mer grejor och prylar vi får desto mer ska alla ha! Jag tycker mej se detta fenomen speciellt hos den del av befolkningen som var med i det senaste kriget. Det finns få som har vassare armbågar vid julbord och uppbullade kaffebrödsfat...Jag är livrädd att det ska smitta till nästkommande generation, men vi lämnar ju det mesta av våra ärvda och fådda grejor på "Loppis " och andra fantastiska inrättningar och kaffebröd håller ju många sej ifrån ( utom jag). Jag minns en huhållslärare som vi hade sa, på rungande muminmål...- Det är den kungliga svenska avundsjukan!...
Jag tror inte ens att två Ipren pluggar kan bota den!

Majken gästar!

Ho hoooo! Hallå! Ja hej det är Majken! Majken Torstensson från Torshyttan Torsåker...Jo, jag har ett lite hönseri däruppe mä morsan Agda...ett litet skalbolag skulle man kunna säja. Vi kläcker ideér och grejar hela dagarna medan hönerna sprätter runt. Dä är jag som är äggledare där även om morsan tror att dä ä hon...Hon har gjort sitt hon vad dä anbelangar. hon hade en ägglossning och då kom jag...sen drog farsan! Han stog inte ut mä synen sa han! Så nu går vi här morsan och jag, vi har en granne...Karlsson...han har vi försökt få på kroken men han är hal som en mask.
Jag har verkligen försökt få en träff mä nån hågad karl så jag fick tipset att gå ut på nätä...sagt och gjort...jag rev ner höns nätä och rulla ut dä och börja gå fram och till baka....hur kul va dääää la? Men du måste ju ha musvana sa dom...Musvana sa jag...om dä ä nån som har musvana så ä dä väl jag! Tog 15 stycken under diskbänken förra veckan! jag ringde efter Karlsson...-Nu ska vi ut på nätä sa jag. Jodå, Karlsson kom men efter en kvart gav han opp, han tyckte inte att dä gav nåt å gå där på hönsnätä han heller.
Men sa morsan...hurs ska du kunna vara ute på nätä...jag har hört att man ska kunna stava då och dä kan ju inte du Majken!
- Ska du säja sa jag...jag har hitta gamla kärleks brev till farsan på vinden och i vartenda ett har di skrive snopen mä två p! Så kom inte å säj att JAG inte kan stava....

NU har jag kommit ner på jorden! Bokstavligt talat...snön har smält på vägarna så man kan nå ner igen! Då är det vår...
Fick för smak av våren i Malmö hos dottern, hade lovat byn att jag skulle ta med mej solen hem. Jag brukar försöka hålla det jag lovar så det är klart att jag tog hem den! Man måste ju dela med sej. När jag kom till affären så stod det säkraste vårtecknet utanför entré dörren. En hel flock pensionärer som pratade och pratade. Likt en flock gråsparvar som tjattrar i buskarna! Underbart...
Man märker att det är vårens första dag att folk inte direkt tänker på håret...den är tyst! Snart kommer dom på att pälsen blir för varm och då kommer dom att ringa.
Min yngsta son hade en mäktig upplevelse i måndags...innan vi skulle kliva på planet hem från Malmö noterade han en annan passagerare. - Jaha, trodde du att det var storebror? - Men mamma, det är ju Zlatan! Och visst var det han, en sån go kille. Jag fick ta den klassiska bilden på honom och lilla O som grav allvarligt stod intill. Sen visade det sej att Zlatan och hans flickvän satt bakom oss hela resan längst bak i planet. Autograf för 17...vad ska han skriva på...rafsar runt i packningen och hittar till slut en barnbok som heter Bullpromenaden! I dennna bok skrev Guden med vänlig hälsning till O...
Vad är det som gör att vi människor vill ha avtryck av andra? Är det bevis på att man faktiskt har varit i deras närhet? Samlingslusta? Sen beror det ju på vem det är..som jag förstår så står just Zlatan högt i kurs på autograflistan, det förstår inte O nu men sen när han blir äldre så kan det kännas kul. Det gott att en sån megastjärna har ett stort hjärta och bjuder på sej själv och är en bra förebild...Zlatan har slipats till en sprakande diamant...

Hemma bäst?

Borta bra men hemma bäst! Visst, men det ÄR skönt att få lite luftbyte ibland. Hur ska man annars kunna uppskatta dom små detaljerna man har till vardags? Garderober till exempel...att inte ha alla kläder i resväska eller ryggsäck! Tvättmaskinen den gamla trotjänaren...som bara är att ladda när det behövs! Toalett skåpet med ALLA prylarna...att inte snurra runt flaskorna i en stor neccesär! Kudden och SÄNGEN! Ledbruten låter jag min kropp omslutas av den underbara bröllopssängen !Närheten till affären...vår lilla by med allt inom 1 minut! Så bortskämd man kan vara!
Det är bara att konstatera...jag ÄR ingen storstads människa. Begriper inte att min dotter är en RIKTIG storstadsmänniska. Hon grät när vi åkte hem från Stockholm när vi var där för första gången på riktigt..då var hon 5 år! - Titta så fina stora hus! Kolla rulltrapporna! Bara en affär till!
Jag är ett stort fan av henne...att hon fixat allt så bra så långt borta! Känns skönt att få fråga henne om hur man gör i stan! Det enda jag kan sakna i min närhet är fler sköna restauranger med mat från jordens alla hörn. Här hemma blir det lite halvdanskt med influens av mexicanskt och kinesiskt...ganska internationellt alltså...Äsch jag spar pengarna som skulle gått till utemat till en resa till i vår till dotterns stad!

Återskapa mammutarna för 17!

Hörde på nyheterna idag...ingen nyhet tyvärr utan mer ett konstaterande. Fler och fler kvinnor måste ansöka om anonymitet...nytt namn, nytt personnummer, ny adress...pga en galen man! Hur kommer det sej att så många män tappar fotfäste och måste försöka " ta ner" kvinnan på " sin " nivå? Jag har ju min teori...mammutarna! Det var manligt att lämna grottan för att gå i grupp och fälla en mammut och släpa hem. Det ÄR inte lika manilgt att köpa Mamma Scans köttbullar på ICA! En annan tanke som vuxit mer och mer är att allt tenderar till att bli större...bröst, muskler, magar, bilar, hus, familjer, bakelser, kanelbullar, hamburgare ...ja, det mesta faktiskt! Det enda som inte, som jag vet annat än temporärt förståss, blir större är deras phallos! Vi kvinnor kan om vi vill få större bröst...men det är inte lika lätt för en man. Kan det vara avundsjuka? Hur ska vi hjälpa våra män? Ska vi sticka ut i skogen och gömma köttbullarna och ge dem en skattkarta så dom stolt kan komma hem med bytet? Nu finns det ju helt underbara män som fixar Mamma Scan och känner sej nöjd med livet med sina självgående kvinnor. Men
en de andra?

Dom stretar på!

Medan snöstormarna kommer och löser av varandra så kommer dom vällande överallt ifrån! Jag har reflekterat över våra härliga pensionärer. Idag mötte jag ett strävsamt par som kom stretande efter byvägen, stavar i händerna och en ännu äldre hund som hade full sjå att hänga med. Mannen ,har nya fina blanka höftkulor men går lite illa ändå, vinkade glatt mellan flingorna. Kvinnan, lika glatt, anförde den lilla truppen mot ett gott förmiddagskaffe. Varje morgon i ur och skur lika dant! Mina tankar går till våra ungdomar...kommer dom verkligen knoga på för att hålla igång kroppen, kommer dom överhuvudtaget bli så gamla som många blir idag? Jag tror att medelåldern har nått sin absoluta topp. Hur ska kroppar som misshandlats på insidan kunna orka bli över 90 år? Hur stort kommer skrotberget att bli efter våra cross-training maskiner, hantlar, motionscyklar...ja allt som vi utrustar våra hem med idag. Barnen kommer att klia sej i huvudet när bouppteckningarna kommer igång över alla olika apparater som står och väntar på deras kroppar.
Igår såg jag en ensam dam som stod intill en glas igloo och kastade i EN burk! Hon är lite förvirrad och går sakta som en snigel, men hennes uppgift för dagen var återvinning av denna enda burk. Själv fuskar jag, Gud förbjude, var och varannan dag med sopsorteringen..orkar och VILL inte! Bedrövligt jag vet men ganska mänskligt tror jag.
Men ungdomarna och småungarna DOM kan sopsortera så det är väl min förtappade generation som pajar systemet så länge vi lever...

Har dom inte lärt sej?

Åter igen blir man påmind i vardagen att det finns människor som man skulle vilja vrida om både öron och näsor på. Kommer till dagis i morse och får börja med att gå in en annan ingång än vanligt. Alla fyra och fem åringar stormade emot och pratade i munnen på varandra...- DET HAR VARIT TJUVAR HÄR! Man blir bara matt...Det har stått en stor blomkruka utanför en dörr med ytterst döda blommor i sen i somras. Den hade de oinbjudna fyndigt nog tagit till hjälp för att forsera fönstret precis intill datorn. Hela golvet var täckt med glassplitter och den stora blomkrukan och dess innehåll. Zoo med sina björnar skulle inte kunna slå den attraktionen.Datorn var stulen...inte värsta sorten men fullproppade med bilder på barnens utflykter och kalas, ja vardag. Hela dagen har säkert personalen fått försöka svara på frågan...varför kom tjuven hit till oss?
Frågorna hängde med vår fyra åring hem i overallen oxå. Så vi får se om natten blir orolig.
Jag blev så frustrerad att jag satte in en insändare i AB, men jag skulle inte tro att tjuvarna är så läsbegåvade att de läser den. Det enda man kan hoppas på är att de fyra och fem åringar som fick uppleva den här dagen tar med sej den in i sin framtid. Så att deras framtid blir upplyst och ljus. Lilla O konstaterade klokt som en uggla...- Mamma, dom har inte fått lära sej dom!

En profil!?

Jag har varit sååååå duktig! Sedan jag slängde iväg glassen och andra lockelser så har jag inte fallit för frestelsen än iallafall! Vi får se hur det går i helgen...mannen är borta tre veckor så liiiite tröst kan man väl få ha på en lördag i soffan!? Nästa helg kommer vi att träffas i Malmö hos dottern, och det ska bli såååå kul!
Igår hade jag en riktig prövning...kl. 11.00 ringde en kille från Folkteatern och frågade om jag ville vara "En hemlig Hofors profil" på Hanssons konditori kl. 18.00. Absolut sa jag, och konstaterade att jag nu tituleras Hofors profil vad det nu kan leda till...hittills har jag fått inbjudan att cykla med en dator för att få igång cyklingen i Hofors. Den kommer jag ju lätt att vinna eftersom jag måste cykla till Hofors från Torsåker för att ens få och lämna den där datorn. Den ska sitta på hojen en vecka....
Hursom helst så tänkte jag fördomsfullt att Hofors kl. 18.00= DÖTT! Och som ett orakel fick jag rätt ,inte en själ ville komma ut från Bolibompa soffan för att höra mina kloka ord som en " Konstnärlig ledare" skulle fiska ur mej...Hahahaha. Ni skulle ha haft det här i Torsåker i stället för just nu sitter 15 tanter på cafeét där och stickar sa jag...så det blev snabbt bestämt att nästa träff blir i Torsåker...och vi åkte hem...till soffan!

Hur är det egentligen?

Det är en av många saker som jag funderat på ett tag...vilka ämnen kan få kungahuset ur balans?
Jag kan ju inte tänka mej att dom behöver tjafsa om matinköp, tvätten, städningen, vem som hämtar på dagis, uppesittarnätter med barnen, ekonomin, matlagningen osv. Vad finns kvar att starta bråk om då? ....måste du åka och klippa det där bandet just idag? eller...- du ...jag har ingen lust med Nobelfesten idag, känner mej inte i balans...eller...måste du alltid äta bruna bönor när vi ska representera...du vet hur det blir inne i limmon! Kan det vara anledning till en viss irritation? Man kan tro att det är ett visst mått av avundsjuka här, men det lovar jag att det inte är...jag är bara mänskligt nyfiken på vad dom kan bråka om helt enkelt. Det jag skulle kunna börja bråka om är att jag ska vara med och betala deras mat och dryck på DERAS bröllop! Det var inget statsstöd på mitt! Ok att staten betalar poliser och skydd i kortegen men sen...NÄÄÄÄÄÄ. Dom får väl spara ihop sina pengar själv som alla andra dödliga får göra till sina bröllop.

Hörde utanför detta ämne att man i Malmö ska ta bort gatustenar från gatorna så att ungdomarna inte ska kasta dom på polisen! Men Hallåååå! Vad får en att tänka...oj gatstenar, lagom storlek att kasta, det gör vi!! Där står en polis på kastavstånd!
Kommer det att bli som med vårt vackra svenska flagga, att man reagerar på vart den är placerad bara för att vissa grupper i vårt samhälle tagit den i besittning och vi andra inte bryr oss om att ta tillbaka den? Det är knappt att den blir hissad på flaggdagarna längre...beklämmande och skrämmande. Kommer kommuner i framtiden diskutera om man ska små eller stora gatstenar på sina gator och torg? Hur långt ska buset få gå innan vi andra säjer ifrån?

Jag gjorde det!

Mannen är borta på långjobb hela Mars och av erfarenhet vet jag att jag på kvällarna ensam i soffan börjar tänka....vad ska jag äta? Jag har glass och choklad sås= gott eller lite lördagsgodis från lilla O kvar..smask! Likt en alkoholist dammsuger jag alla skåp och lådor efter nåt sött och gott.
Varför blir man inte sugen på en morot eller gröna ärtor eller nåt? Idag tog jag och gjorde slag i saken iallafall...jag har slängt ut det nyöppnade glasspaketet och taco chipspåsen som var öppnad! Kollat om det finns nåt som jag kommer att sukta efter ikväll. Efter detta radikala tilltag gick jag på lunchen och inhandlade frukt som ska förvandlas till en smaskig fruktsallad i afton.
Sen måste jag jobba med mina texter så mina tankar inte vandrar i skåpen utan om andra roliga saker. Är jag ensam om detta? Finns det fler som faller för frestelser? Hur som helst...jag har gjort det!

Vårtecken!

Nu börjar vårtecknen droppa in... pälsarna börjar falla! Min hårhög på jobbet blir stor varje dag efter att alla kunder vill rugga inför vårsolens ankomst. En del börjar slänga mössan och upptäcker att det blivit väldigt långt, andra börjar ett nytt liv med att byta frisyr och färg...skakar av sej det gamla livet...eller hittar tillbaka till sitt gamla jag! Mycket intressant och roligt jobb som jag har som frissa. Att följa människor från magen till graven....inte samma kanske men det är både glädje och sorg varje dag. En del skulle nog känna det tyngande men det gör inte jag...jag lämnar det kvar på jobbet....Ett av mina dagliga mål är att få någon som kommer och är förtvivlad att skratta innan de går...varje gång går det inte men i de flesta fall lättar molnen kring dom. Det vet jag ju själv att det kan räcka att prata med nån som inte känner till allt och som kniper käft...
Ett annat vårtecken är att alla tonåringar TROR att det är vår! Men det har somliga gjort hela vintern vad det beträffar skodon och kläder!
Gymmen är också flitigt använda för att komma i trim till sommaren, sen när grillen kommer fram skiter alla i hur magen ser ut...det är ju gott!
Ser fram emot att åka till Malmö om ett par veckor och möta våren där..jag kommer att haka på den på planet sen när vi flyger hem igen...våren alltså!

Pannkakor!

Jaha! Nu är dom plattare än vanligt! Brösten alltså... har varit på mammografi idag i Gävle, en himla tur att det finns men uj så platta dom blir i apparaten...som en crepes ungefär, pannkaka är väl att ta i. Lilla O var oxå med. Han hade talat om för bla. farmor att han skulle vara med och se mamma och mormor ta kort på tuttarna...och nu är det gjort. Hur gör dom med dom som har inplantat? Smäller dom då eller?
Jag är så himla glad i kropp och knopp...min stora jänta har fått jobb...JIPPIIIIII! Gott att höra idessa bistra tider när så många varslas överallt. Tur att man inte har en SAAB förresten...kommer det att finnas reservdelar? Våran som vi hade var sönder jämt!
Nej, nu ska jag ta min hög med manus ( mitt barn) och gå till första träffen inför höstens batalj... underbart! Alltid lika förväntansfull hur dom andra ska ta emot mina texter. Det känns bra iår...skriver liiite annorluda nuförtiden. Men tråkigt nog fick jag just höra att en av tjejerna inte blir med i höst, Men så är livet, jag tjatar inte på nån. Man kommer i olika skeden hela tiden, då kommer kanske nån annan i i stället....sugen?

Skatteverket! Vad ska man säja?

Jaha...som lök på laxen får man som företagare ytterligare pålagor...jag köpte en sprillans ny kassa apparat och dom är inte gratis ska jag säja. Nu har dom kommit på att i flygplan så finns så kallade "Svarta lådor" och det tycker skatteverket att man kan jämställa med servicebranchen!
Allt för att vi inte ska sätta eld på verksamheterna så all information eller icke information går upp i rök. Gaaaaah! Nu måste jag köpa en ny apparat IGEN! Faaan! Jag tror att jag skickar ut fakturor istället till alla kunder så pengarna går raka vägen in på kontot! Men då är det ju fortfarande en del framförallt lite äldre som inte har internet och för min del så blir det mer pappersjobb vilket jag INTE gillar.
Hursomhelst så har jag en strålande sportlovsdag utanför som liknar en vit fluffig uppenbarelse, likt en marängtårta. Lilla O är på lov hos farmor i dagarna två. Imorrn ska jag vara hemma och grilla korv och vara vid fotbollsplanen med den lilla. Han plöjer på sina skidor runt, runt.
Sitter och lyssnar på annonsering om att Victoria och Daniel äntligen ska förlova sej! Guuuu vaaaa larvigt! Det kunde dom väl ha gjort för länge sen...Madde och Philip får inte skaffa barn eller gifta sej före Vickan! Har hon nåt emot sina syskon? Har hon halat på förlovningen eller är det andra orsaker...hade inte tid?
Fick frågan från Radio Gävleborg om jag kunde komma upp till Ockelbo och sända tjejsnack idag...men hallå! Näää, jag åker till studion i Gävle och sätter på mej lurarna istället tillsammans med Kajsa. Varje tisdag kl. 17.00- 17.30 sänder vi!
Vi hörs!

Revolutioner!

Vår lilla hjälte på fyra år har gjort det igen! Utan ett pip eller gnäll har han sträckt fram sitt lilla finger för att fylla tre små rör med blod. Detta för att kolla vad han är allergisk emot. Som vuxen och som mor känns det jobbigt att komma lite hurtigt och berätta att....-imorrn ska vi till Gävle och ta ett blodprov! Jag väntade mej ett...Åååååå nej inte nu IGEN! Men det blev...Varför då? Jag förklarade...-Jaha, det är ok. Då känner jag att vi har hanterat sjukhus besök på ett bra sätt i hans fall. Han känner sej trygg och är inte rädd. Sen är alla på Barnsjukhuset i Gävle enormt duktiga med barn. Stället där glassboxen måste vara enorm! Alla barn får barn jämt om de ska undersökas. En glass är sällan fel. Mina äldsta barn har som tur var inte behövt besöka sjukhus lika ofta när de var små, men de gånger som var så har det alltid gått bra. En sån trygg mor! Och far för den delen!
Förr i tiden....alltså FÖRR i tiden (ungefär för 20 år sen) så såg man inte barn som personer man kunde prata med om man var vuxen. Varken hos tandläkaren, doktorn eller frisören fick barnen komma till tals. Som frisör kan ju jag märka väldigt tydligt att barnen får bestämma själv nu för tiden. Jag tror att det blir mindre med hårrevolutioner i framtiden...lite tråkigt kanske...men det kommer väl andra uttryck istället. Tatuering och piercing är väl ett par sätt som kommit efter håret.
Vilken revolt ska komma när de vuxna sen tycker att det är ok att småbarn tatuerar sej oxå?

Hur är vi!

I egenskap av att vara frisör så träffar jag dagligen många intressanta människor. Nästan dagligen tar dom mej ut i världen och berättar om deras resor till jordens alla hörn. Fantastiskt att få in dofter, känslor, matminnen och saltstänk på min lilla salong mitt i smällkalla vintern.
De flesta av dem berättar målande om hur människorna är i landet dom besökt...-Tänk att dom var såååå gästvänliga, vi fick komma in i deras hem och hela familjen tog emot oss med öppna armar....
Det skulle väl vara här i Sverige det! Mycket märklig sorts människor vi är här i Norden...
Vi vill komma infödda i andra länder riktigt nära och lära oss av deras kulturer men absolut inte bjuda våra turister på det VI vill uppleva! Därmed förringar vi vår egen kultur oxå...
Skulle inte vår folkmusik, mat och hem stolt kunna visas upp för kineser och amerikanare som kommer hit för att sen resa hem och berätta om gästfriheten här i Sverige?
Meeen vi är nu så hårdkokta här i Sverige att de som kommer hit måste testas och godkännas först innan man släpper in dom i hus och hem...tänk om det är straffade människor eller tänk om man aldrig blir av med dom igen!
Välkommen

Jag har en plan!

Nu har jag den ultimata lösningen på ett problem! Nja, problem och problem, det är väl inget större problem...bara en fyra år gammal son som kommer tassande till MIN säng varje natt. Jag är inte van att mina barn kommit och sovit i vår säng förrut. Dom har kört järnet hela dagarna sen har dom domnat av i en tung sömn som hållit heeeela natten. Det är klart dottern har inte haft så långa nätter när hon var liten, men hon sov till det att hon tyckte att det fick vara nog. Kl. 05.00!
I och med att den lilla nattvandraren kommer så blir det en rokad i hela huset. han kommer, faderna stapplar iväg till sin sovlya, sonen klagar på att det är för varmt i sängen där fadern få ligga en kortare stund, Jag krystar fram i mörkret....- passar det inte så får du gå tillbaka till din säng! Det blir tyst och alla sover igen. Det vill säja NU är det tyst, jag har snarkat så förgjordat några år tills det att jag har fått konstaterat att jag har en överkänslig näsa som gjort att slemhinnorna svällt. Jag har lagt ner tusentals kronor på näsplåster, snarkspray och nästan en bettskena för 6000! Det räckte med en cortisonspray så blev det tyst! Läkarbesöket beställdes dagen efter att 4 åringen väckte mej och pep - Mamma sluta snarka som hemskt! Det var droppen!
Nu kommer jag till min ondskefull plan....jag köpte mej en spikmatta i julklapp...den är fullproppad med tusentals vassa, mycket vassa taggar. Min man fick oxå en likadan matta av sin mor samtidigt. Det säja att man blir så lugn och fin av att ligga på mattan! Två själar samma tanke, jag köpte min matta till honom först, men insåg att sånt skit skulle inte han tro på förrän nån professor uttalat sej om att den HAR effekt. Jag gav den till mej själv, behöver oxå hålla mej lugn!
Planen: Jag ska ta de båda mattorna och lägga ut dom likt bomb-mattor runt vår säng och, när den lilla kommer, inte ont anande så kommer han....ja gå på mattorna! Om han inte blir avvand då så vet jag inte vad som kommer att funka...liiiite elakt kanske men vad gör man?
Näääää, det gååååår ju inte, men tanken svindlar. Jag kommer att hamna på första sidan i Arbetarbladet och Gefle dagblad:
Mamma till 4- åring i västra Gästrikland anhållen för misshandel....hemska tanke!
Det är klart han får komma på natten....men då ska han banne mej inte klaga på temperaturen!

Skit snack!

Det var inte jaaaag...skulle det säkert låta om man frågar en hundägare om det var deras älskiling som ringlat ner sin present till jorden i en gnistrande snö vall. Ute i skogen spelar väl ingen roll men i infarten till vårt fina Församlingshem!
Var ut och gick efter Pålsbovägen, som är en förlängning av "Gamla byn" i Torsåker, igår förmiddag. Vackert, så fint och vitt överallt.....nääää inte riktigt överallt. Vår familjepromenad färgades snabbt av en mor som ropade på mannen och sonen som slängde sej i snön på vägsidorna...- Akta gula snön där! Se upp det är bajs där! Nej! Inte där! - Akta skiten! Fy faaaan va äckligt. det blir liksom så tydligt när snön är vit. Kissas gör det ju på sommaren oxå men inte lika synligt dock. Det är klart att jyckarna ska få kissa men det ser ju ut som om det är tvåbenta varelser som lättat på trycket med korvar som följd. Dom äter ju lika mat som vi! Bläää!
Nog med skitsnack..ska börja sammanställa årets revylåtar så vi för en bra blandning av musik i oktober. "Hoåns Brygga" ska årets revy heta med tjärdoft ovh allt som ingår på en brygga + lite till.
Såååå kul!

Jag överlevde!

Bonn- gympan har slagit klorna i min kropp! Jag kommer att ha såååå ont i morgon´...igen efter dagens pass. - Äle jobbit!? repliken kommer från min man som aldrig gjort ett aerobicpass i hela sitt liv. jag ser bara lite avmätt på honom och säjer med lugn röst....-älskling...du skulle aldrig orka vara med på ett sånt här pass. Bara för att jag VET att han aldrig kommer att prova ens under hot så då KAN jag säja det med lätthet.
Jag kommer INTE klaga på någon eventuell värk dom kommande dagarna. Nä då...bita ihop och med lätthet cykla heeela sommaren till stranden och skutta runt med fyraåringen utan att arselet hänger kvar en bit bakom kroppen.....äsch...drömde mej bort lite...for iväg bara.
Jo men det SKA jag

För mycket hud!

Konstaterade igår kväll igen att huden hela tiden blir STÖRRE! Satt med förstorings spegel för att kunna noppa mina ögonbryn med en stark lampa mitt i synen....pust! Jag inser att smink och taskig belysning inte är överreklamerat...Nu är man ju inte 20 längre på utsidan jag vet det, men insidan verkar inte riktigt hänga med....jo ägglådorna förståss, dom håller på att sina och ställa till det men sinnet....lääääängst inne.
Min man och jag kollar in olika dokumentärer och intalar oss att vi håller oss rätt bra i förhållande till många yngre som varken har tränat eller ätit någolunda rätt.
Man kan inte stoppa klockan, men jag tror att människor skulle bli lyckligare om man slängde personnummer och speglar och bara är som man känner sej.
Det händer ofta att man träffar tjejer och killar som är 80+ och dom stämmer in med att insidan inte hänger med.
Efter närmare eftertanke så är det nog inte meningen att människan ska ha glasögon eftersom vi inte fötts med dom på. Om man inte ser förfallet så lider man ju inte!
Då skulle man ju tycka och tro att allt och alla är lika vackert som det alltid varit.
Sen brukar iallafall jag tycka att riktigt gamla rynkiga människor är så vackra...
Ett problem som kommer och håller på att växa i USA, världens största strykjärns land, är skådespelare som är äkta gamla och rynkiga snart inte finns. Alla lyfter sej! Jag ser en framtid för min egen del att göra en skådespelarkarriär på äldre rynkigare dar'.

Huvudsaken är väl ändå att man KAN gå på gym eller göra det man vill varje dag utan större svårigheter.

Lycka?!

Jaha då var debuten avklarad på "tjejsnack" i Fokus på Radio Gävleborg...men det gick ju så fort! En halvtimme!? Vad är det för en frisör som har daglig mundiareé? Men men man får ju försöka med lite kloka inpass emellanåt, hur klokt det nu kan bli. Kul var det iallafall, vi får ett dilemma som vi ska hantera efter bästa förmåga varje vecka. Men det var kanske inte så lyckat att ge en som är hundrädd ( Kajsa) och mej som har en hundallergiker hemma dilemmat vi fick igår. " Bästa kompisen kommer och ber dej vara hundvakt år en hund som absolut inte får äta choklad och hunden får i sej en hel chokladkaka" Vad gör du? Skulle du berätta? Och det frågar dom mej som skulle berätta vart skatten ligger direkt eller vad någon får i julklapp. Det är klart jag skulle berätta! Dilemmat var snabbt avklarat och sen gick vi vidare till dagens forskar rön. Man har i 20 år studerat en grupp människor i USA och kartlagt hur lyckliga dom är! Herre gud, 20 år? Frågan blev alltså...vad är lycka? Jaaa, vad är lycka? Efter att ha haft magsjuka så var det lycka för mej att kunna äta och vara jättepigg igen. För Kajsa var det ett ögonblick men sitt nyfödda barn. Jag tror att många satt efteråt och frågade sej...vad är lycka?
Jag känner mej som en ständigt lycklig människa som sällan är olycklig utan att för den skull ha ett rosa färgat moln runt fötterna. Jag har så många omkring mej som mår dåligt emellanåt men jag låter mej inte nedtyngas av det så mycket att jag inte kan ta mej an nästa. Det kommer ju dagligen kunder och klipper sej som på ett eller annat sett mår dåligt. Det jag kan hoppas på är att dom under den stund dom är här för skratta och prata av sej lite och förhoppningsvis må lite bättre.
Nu har jag suttit och skrivit och ätit polkagrisar som sitter som berget i tänderna men känner mej ändå glad och lycklig med vad DET innebär...

Piggare än nånsin!

Solen skiner och livet leker igen! Tänk så fort det kan vända ändå...tack och lov! Efter en fastandedag i soffan så har livets andar har blåsts in igen med full kraft. När jag låg där och mådde tjyvens så kom till och med tankar att jag inte hade lust att jobba fram en ny revy...så galet sjuk jag var! Men som sagt idag leker livet igen och ideerna kommer som pop-corn i knoppen. Det hade förövrigt inte hjälpt med pepparkorn i lördags, allt kom som blixten från klar himmel och sen var det färdigt. Alla skydde mej som pesten bakom scenen för att inte bli smittade så jag hoppas innerligen att ingen råkade illa ut. Tur att jag inte pussade någon annan än Lasse, och han har klarat sej.
Har en ganska lugn dag på jobbet idag, några kunder att klippa och slinga så mellan dom ska jag skriva ett tal iform av en dikt till en kund som har en man som blir 40 år. Sånt är kul!
Imorgon ska jag börja på Radio Gävleborg om gudarna vill, mellan 17.00-17.30 varje tisdag kan hela världen gå in på radion och höra mej och en annan tjej som ska prata om olika skeenden i livet. Ärligt talat så vet jag inte VAD vi ska prata om men man får hoppas att programledaren vet så hon kan styra det hela.
Det känns kula att det kommer in ytterligare roliga saker i livet...det gör att det blir mer och mer spännande att leva.

Första och sista gången?

Bokstavligt talat så sket det sej igår! Skulle uppträda på Sossarnas konvent på kvällen. Fem minuter innan show start så lämnade jag in handuken...akut magsjuk! Har aldrig varit med om magen...maken. Som tur var så ingick jag som extra i den show de har haft i julas på Folkan, så det föll inte i och med att jag tog mej hem med hjälp av min älskade man. Idag började livet återvända på senare eftermiddagen. Skönt! Hoppas att få leverera vid ett annat tillfälle.
Mannen har slagits med snöskoveln och de enorma mängder med snö som kommit. Lilla O var ut en snabbis och till ABB s gym och rasade av sej en stund...då sov jag. Han har oxå varit magsjuk och börjat äta idag...äntligen! Äldsta sonen slog en signal från Ålandsbåten inför nattens bravader..oj oj oj. Dottern laddar upp inför sina bravader imorrn...
Tänk vad skönt att få vara frisk!

Livet!

Tänk hur det kan bli...igår kväll ringde min farbror från Danmark och meddelade att min gamla farmor hade gjort bokslut och dragit till högre höjder. Dagen innan hade jag pratat om henne till en kund.
- Ja men hon har varit senil i ett par år så för mej är hon borta ändå, så det är skönast för henne att lämna in...sa jag.
Så känns det idag oxå men verkligheten kom ändå ikapp, alla minnen med farmor skjöljde över mej. Lukten i trapphuset i Videbaek, den pyttelilla lägeheten..en tre på 30kvm som jag spenderat mina barndoms somrar i. Farmor har alltid varit en väldigt egostisk och frånvarande farmor så hon har sparat sin energi till sej själv. Inte undra på att hon blev 96 år! Men hur hon än har varit så har hon och jag haft vår typ av relation. Vi har setts när vi har setts och däremellan kan det ha gått flera år ibland. Jag är lyckligt förskonad och har haft mina gamla anförvanter länge i mitt liv. Tur att mormor och morfar "bara" är 88 och 92 år i år så jag får njuta av dom några år till!
Jag sitter och försöker ladda upp inför uppträdande ikväll i Sandviken...Ärtsoppeorden...jättekul ska det bli. sen på lördag är det dags igen för Sossarnas stora event på folkan. Ska underhålla då oxå. Har inte repat mer än i huvudet, men det brukar gå bra, jag litar på min intuition.

Ipen!

Igår var jag på Bonn Gympa för första gången! I byns lilla gympa sal. Vi var en grupp härliga tjejer från 8-65 år, med lite put här och där. I en timme gav alla järnet till medryckande musik. Tävlingsinstinkten sitter kvar sen fotbollskarriären, det insåg jag snabbt. Jag ger mej inte! blev lite förvånad att jag orkade HELA vägen. Lite kaxigt kom jag hem till mannen och sa att det där var ju lättare än jag trodde.
Ända till nu ikväll, när jag mödosamt och smärtsamt tar mej ur soffan och ska ta mej in i sängen. Har föreslagit för mina gamla morföräldrar att de ska ha lite högre sängben så det går lättare att ta sej i och ur sängen. Det känns mer aktuellt för mej i morrn! Jag kom inte ihåg att man har så många muskler i kroppen som kan göra ont samtidigt. Men det är bara att bita i och komma igen, man är ju halv dansk! Det onda konstaterar bara att...Pia, du behöver det här! Det är bara att ta en Ipren imorrn så jag kan hålla upp armarna och klippa i åtta timmar.
Ha ha det kostar på att ligga på topp!

Men Mona!

Jaa, det är inte lätt alla dagar! För ett par år sedan insåg jag att jag har en del drag av Mona Sahlin. Det var väl särskilt frisyren som vi hade gemensamt dåförtiden. Inför min man och mitt bröllop 2007 började jag spara håret lite grann för att kunna fixa till lite extra på den stora dagen. När jag efteråt skulle återställa håret till en mera lättskött frilla så ser jag till min bestörtning att Mona hade börjat spara ut håret! Skit oxå tänkte jag, då jag hade planerat att gestalta henne på en tillställning som Sossarna ordnade i Hofors. Jag led och fixade med en mer och mer tilltagande tantfrisyr. Jag förbannade Monas förmodade stylist var och varannan dag. Nu stundar Sossarnas stora event igen nästa helg, varje dag hoppas jag att någon stark människa tar tag i Mona och hjälper henne att hitta tillbaka till sitt JAG igen. Och för allt i världen Mona om du läser detta...det blir snyggare ögonfransar om man tvättar bort den gamla färgen från tidigare dagar! Så för att få tillbaka några röster till partiet...hitta tillbaka igen Mona! Jag tänker iallafall klippa en klassisk mona frilla som jag alltid haft på tisdag och påminna välden om att du har hon har varit snygg i håret en gång.

Brrrr så kallt det var idag! Snön knarrar och bara fem grader kallt men huga, vägarna har historiskt nog skrapats så alla Torsåkers kvinnors lycka är tillfälligt borta. Det var som och sitta i en gigantisk vibrator när man skulle till Hofors...ingen lycka är evig....Mannen ligger het som en kamin och slåss med " Flunsan". Det är bara att hoppas att han har rätt att inget biter på mej, men man ska inte vara för kaxig se bara hur det gick för Titanic. Även de största lassen kan skjälpas i en hast. Ringer till mina kunder och diregerar om så jag kan hämta lille mannen från dagis. Skulle vilja gå till kyrkan ikväll och närvara när Kråknäsjärnet kommer "hem" till byn igen. Det är ju historiska saker som verkligen sätter Torsåker på kartan. Järnet är bättre än på vikingatiden för 1000 år sen och dessa järn är daterade till 2000 år gamla. Vingslagen slår häftigt här i byn...

Tyvärr så fick inte dottern sitt hett efterlängtade körkort i tisdags, men skam den som ger sej tredje gången gillt brukar gälla. Hon är så duktig...har aldrig tagit i en ratt innan oktober ifjol och har fixat teoriprovet. Nästa gång DÅ sitter det!

Skulle behöva träna lite oxå men det får bli imorrn eller i helgen, jag har ju hållt uppe i flera år så om jag väntar några dagar nu spelar ju ingen roll. Jag är ju gift! Ha ha...nej då man ska hålla sej iform oavsett hur ens civil stånd är men allt har sin tid.
Ha den bästa dagan i ditt liv....

Guuuu vaaaa kuuuul!

Guuuu vaaa kuuuul! Idag tar min dotter sitt körkort! Ja, jag är säker på att om man bestämt att det ska gå bra så gör det det oxå. Hon ska köra kl.13.15 i Sandviken. Alla tummar som finns kommer att knaka under en halvtimme eller vad det tar. Hon körde upp i Malmö,staden hon inte ens åkt bil i förr. Det var för ett par veckor sen och som tur är så får man köra upp vartsom helst. Då kan det ju kännas liiiite tryggare att köra på gator som man känner igen sen barnsben.

Jag har kommit in i skrivtakterna ordentligt, knoppen skruvas runt och allt omkring mej blir dråpligt och kul helt plötsligt. Man kan tvista till det mesta. Höstens revy är ett embryo som håller på att utvecklas och formas i en rasande takt. Fredagen den 2 oktober kl. 19.00 är det premiär! Det är så erfekt i den tiden för då har sommarens semester fallit i fotoboxens glömska, stearinljusen börjat tas fram och suget efter att umgås ökar. Man har ännu inte fattat att julen kommer med stormsteg och att pengarna kommer att flyga iväg. Älg jakten är visserligen igång men det är så svårt att se dom på kvällen så då kan man gå på revy istället.

Var ut i går kväll och åkte spark på byn, jätteskönt och kul. Lilla O satt som motor och kacklade heeela tiden. stora syster och jag sparkade. De inre byvägarna är jättefina att åka på men de större är rena tvättbrädan. Det gäller att hålla i rattan...meeeeen det smälter till våren!

Äntligen måndag!

Äntligen måndag! jag kan inte sticka under stolen med att jag gillar måndagar med reutiner och allt vad det innebär. Visst känns det skönt att vara hemma på helgen och hitta på saker med familjen men måndagar det är når visst med dom. Om man ska börja nya liv så är det på måndagar...om man ska byta stil eller jobb eller vad det nu kan vara så är det just på måndagar. Jag VILL inte byta liv eller banta eller nåt men jag vill åka ner till min lilla salong och ha min tidbok och veta att lillaO far runt och har buskul på dagis. Han har ju dinosaurie föräldrar som inte har nå större umgänge med andra småbarns familjer, så han behöver verkligen dagis....och vi med!
Han har kommit in i den där åldern.....den där åldern jo jo den där åldern kommer att förfölja människan i graven för då är man oxå i den där åldern. det är ju jättelyckat att bli klimakteriehäxa när 4 åringen ska erövra världen ochvet precis allt...pust. Skönt att det komer lite snö emellanåt. Annars kan man ju alltid lyfta skrot! Eller längta till måndagarna...
Idag har jag varit ner i det "gamla " revyförrådet under Haga...herre jösses så många minnen som ligger inbäddade i mögelsporer överallt. Det andas Zakka av alla hemvärnsgrejor...saknar honom....Numera finns de flesta kläder i ett nytt jättefint förråd på Västerhöjden. Lätt att hitta vad man ska ha men på nåt vis så hör mögellukten till...konstigt...fast näsan rinner...Jag skulle hämta mina gamla slalomskidor som medverkat på scenen...ska vara Hofors brud på sossarnas konvent 7 febr. kom på inatt att det blir bra med skidorna. Nu ska jag bara hitta ett par tortyrpjäxor oxå...men dom dyker nog upp...Har många engagemang framöver som jag ska och har skrivit till. Brukar alltid skriva personliga texter till varje ställe vi är på. Ibland är jag ensam och andra gånger fler som fyller ut tiden. Men rackarns så roligt..
Fick konstaterat förra veckan att jag har en "överkänslig näsa" jag är inte allergisk eller förkyld men täppt om jag håller på med färg och parfymer och sånt. Jag undrar bara hur hårfint är det mellan överkänslig och allergisk? Efter att ha snarkat ut mannen på nätterna och väckt Lilla O så beställde jag tid hos tandläkarn för att få till en snarkbett skena. Super sexigt! Man fixerar hela käften både upp och ner gommen med en skena som man får underbett av! Det är tur att det är mörkt på nätterna annars kan det inte vara många äktenskap som fixar det. Över 6000 skulle fanskapet kosta. hur som helst så hade jag en ofrivillig lång ledighet när helgerna var som dom var. Tack vare det så utsatte jag mej int för mina jobb färger på länge....och snarkar inte längre! Otroligt! Jag sover utan att väcka mej själv eller nån annan heller för den delen...
Så framöver kommer jag inte att boka in så mänga färgningar i månaden.

Och snön ligger vit på taken....här har man sprungit på gym och tränat i en månad snart. Jag tycker att jag har tagit i och ökat på vikterna allt eftersom....ingen märkbar träningsvärk. Jag har nog inga muskler att ha ont i tänkte jag...ända tills nu när jag har skottat av hela gården från rejält tung blötsnö! Kroppsarbete det är grejer det! Jag ska nog låta snön byta plats på tomten några gånger i vinter. Mannen och minstingen drog iväg så jag kan sitta och skriva en stund, skönt eftersom mamman är det stora dragplåstret för båda två. Härligt att var älskad! Nu ska jag sätta igång och skriva revynummer!